Lyssna till dom äldre, sluta stressa!

Den typiska vardagen idag beskrivs som otroligt stressad. Skulle man gå ut och fråga så tippar jag på att 90% känner att dom inte hinner med allting i vardagen. Dygnet har bara 24 timmar. 9 av dessa skall man vara på jobbet, 8 skall man sova, under de 7 resterande timmarna skall man hinna till och från jobbet, hämta barn, laga mat, städa, vara den där perfekta hustrun/flickvännen, träna, träffa vänner och hinna rensa rabatterna. Och inte bara hinna man skall ORKA det också! När skall man få in att ta hand om sig själv, läsa en bok, ta ett varmt bad, rensa i rabatterna för att man orkar och vill inte för att man måste. Dom flesta har idag dessutom krävande jobb med mycket ansvar vilket är utmattande i sig. Otroligt många av oss har redan varit utmattade och överarbetade, har man varit där en gång är risken otroligt mycket större att man hamnar där igen. De flesta som är i 50:års åldern säger till mig att dom har slutat stressa över jobb och vardag för att det inte tjänar någonting till. Då tänker jag varför tar det ca 30 år innan man kommer på detta.. varför inte börja redan när man är 25. Det finns ingen som kommer tacka en för att man har för höga krav, överarbetar på jobbet eller för att det inte är lite ogräs i rabatterna. Det kommer krävas övning, diciplin och att man står upp för sig själv. Jag börjar NU!

Annonser

Tacksamhet – tänk positivt om det jobbiga.

20150717_203717

 

Det är mycket som händer just nu och hjärnan går på övervarv! Inser själv att jag behöver ta en paus från tankar och idéer för att kunna må bra. Det finns många sätt man kan göra detta på men helst så skall ju det även hålla över stora delar av dagen och inte bara för stunden. Därför har jag tagit tag i tacksamhetsövningen vi lärde oss på sockerkursen. 1-2 dagar om dagen skriver jag ner 3 saker jag är tacksam för just nu och just idag. Jag skickar detta till mina sockersystrar, dels för att jag har någon som vakar över att jag verkligen gör detta och dels för att den positiva känslan blir större om man delar med sig. Idag och just nu är jag tacksam över det jag hörde på radion i morse, ett förslag är upptaget om att ta förbjuda tecknade figurer och annat på påsar, flaskor, sötsaker och annat som inte är bra för barn, för att barn inte skall dra sig till detta. Vi vuxna har alltid ett val och kan styra det på helt andra sätt än vad barn kan. Hela min kropp skriker Hurraaa!! Jag är också tacksam över det soliga vädret och att man faktiskt kan ha på sig en blommig klänning till jobbet. Sooommaar!! Just nu har jag en otrolig tillit till processen och jag har nog aldrig tidigare i livet stått upp för mig själv så mycket som jag gör idag. Har inte riktigt kommit på var den energin kommer ifrån, kanske från acceptansen att det är som det är och att jag från och med januari i år väljer att säga ja till mig själv.

Det går bra nu! Eller?

Just nu är det en hektisk tid för mig och många med mig. Jag gillar ju också när det händer en del och dagarna ser olika ut. Till en viss gräns. Efter den går det utför, sakta eller snabbt och lömskt. När jag inte har kontroll och kan lägga upp mitt schema, när jobbsaker kastas över mig och jag inte alltid kan sortera och välja vad jag ska göra och i vilken ände jag ska börja.

Tidigare var mitt mönster att äta något sött och jobba på. En stor chockladkaka är kanon middag; smidigt, snabbt och gott. Eller? Kräver ingen planering eller matlagningstid iallafall, det var bra. Eller? Jag lurade mig själv att kroppen behövde det där söta, den där energin som är så accepterad i samhället men egentligen är förödande. För alla säkert men ännu mer för mig som har en beroendesjukdom.

Så vad kan jag göra istället? Istället för att ta på mig offerkoftan och tycka synd om mig själv och skylla på alla andra och alla omständigheter till att det blev såhär tjockt i kalendern just nu. Att jag hade glömt ett jobbuppdrag, att en lansering kom tidigare än jag räknat med, att sommarpersonalen ska introduceras. Allt sådant som jag inte alltid kan styra över. Och det är inte heller alltid säkert att jag även om jag kan styra över det har gjort det på ett bra sätt. Ibland när jag ska göra något svårt tar det emot att börja, att komma igång. Är det ställtid som Bodil Jönsson pratar om i sin fina bok Tio tankar om tid? Kanske. Detta fenomen har dock blivit avsevärt mycket bättre sedan jag gjorde min livsstilsförändring i november. När jag hade gjort Sugar testet och satt och grät i bilen när jag fått beskedet att jag inte hade skadligt bruk, som jag trodde, utan ett beroende. Då kändes det tungt och väldigt orättvist, varför just jag? Då var det nog min röda hund som pratade tänker jag nu.

För nu går det överlag så mycket bättre med allt. Fördelarna är så mycket fler och större än jag tänkt. Så mycket att jag själv blir förvånad då och då. Till exempel över hur mycket ork jag har, att jag kan vända tankesituationer och ta jobbiga situationer och att jag har mycket lättare att ta tag i surdegar och bara göra! Det är så mycket skönare efteråt än att dra på det.

Men det är just där och då det också gäller att se upp. Att inte köra på när jag tycker att det flyter på och jag hinner och orkar ALLT, för där jag har en stor riskfaktor. Risken för att för att det rullar på för snabbt och jag vill spara tid, hoppa över de viktiga dagliga rutinerna. Genom att äta när jag lagar mat, stå upp och äta och tidigare när jag var i beroendet då åt jag nästan alltid i bilen för att spara tid. Jag behöver vara vaksam på att inte gå och lägga mig för sent för att jag jobbar så bra på kvällen, så att jag får sova för lite. Då håller jag på att glömma bort att jag har en beoroendesjukdom som behöver skötas om. Även när vardagen till synes rullar på bra. Det är när jag börjar bli irriterad till och med på hunden som egentligen är en fin oxytocin tillförsel och glädjekälla och ger mig den nyttiga motionen. Jag andas knappt och försöker jaga tid. Och ju mer jag jagar desto mindre tid känns det som jag har. Ingenting känns kul och inte ens en härlig vårdag ”hjälper”. De negativa tankarna kidnappar mig.

Det är där och då jag behöver stanna upp. Fylla på rätt krafter. Ringa en sockersyster, läsa på forum, eller läsa en bok i ämnet, erkänna att jag behöver vila, skriva ner vad jag är tacksam över och vad jag är stolt över. Det är enkla men väldigt kraftfulla verktyg. Som beroende är vi ofta mera hudlösa eftersom vi inte dövar våra känslor med socker utan behöver ”deala” med dem. Vad står det här för, hur kan jag tänka och göra nu? Vi behöver hitta lösningar. Ofta har vi även en hög sensitiv personlighet, vilket innebär att vi kanske inte alltid orkar lika mycket som ”alla andra” då vi sorterar och tar in så mycket mer intryck. Att kunna känna att detta inte är något fel eller brist. Att kunna känna det är ok, jag är bra ändå och verkligen känna den där självmedkänslan som så lätt försvinner i stressade lägen.

cof
Rikta antennerna mot de små miraklena i naturen!

För mig känns det hjälpande att se de lilla, de små tecknen. Den fina lilla blomknoppen, rabarbersjälken som börjar växa, den lilla nyckelpigan på bladet. Och verkligen lyssna på fågelsången och ljuta av häggens härliga lukt. Stanna upp. Andras.  Höja armarna mot skyn och ta ett långt, skönt och djupt andetag. Göra Feldenkraisövningar som ger så mycket men jag strunar i när det rullar på för fort. Tänka på tankarnas makt. Låtsas som jag har tid och att jag har tillit till att jag hinner, förhoppningsvis kan jag snart också lite lättare tänka att någon högre makt hjälper mig. Jag behöver inte klara allt själv.

Så jag tar en morgonpromenad med hunden upp i skogen bakom huset och lyssnar på fågelsången och funderar på hur mycket vatten som får plats i daggåpans lilla ”pool” och känner sakta att det tunga oket så smått börjar försvinna. Trots det var nära att jag ville släppa efter för sjukdomen och äta drogmat så gick det bra den här gången, jag kunde stanna upp och vända åt rätt håll och jag försöker känna stolthet för att jag gjorde det. Och det är inte verkligen inte värt det, jag känner och vet det, att falla för frestelsen som dyker upp i dessa lägen av stress. Utan ta en dag i taget (som Ebba så fint skrev om) och unna (som Sandra målande skrivit om) mig att göra mina olika friskhetsövningar varje dag. Och nu när jag tänker på det så är maj en rätt härlig årstid trots allt 🙂

”Show yourself a little love everyday, you deserve it!”

Fint citat som fått följa med från den underbara Sockerkursen jag gått!

 

Nya insikter varje dag

vitblomma

Livet är så spännande och minst sagt varierande ingen dag är den andra lik i mitt Sockerberoende liv. Ingen stund är den andra lik känslorna svischar genom kroppen lika fort som de har kommit så är de borta. Suget är en stark känsla men även den är borta efter några minuter gäller att Jag är så närvarande att jag upptäcker den och kan andas mig genom den! Andningen är mitt absolut starkaste verktyg när känslorna rusar i min beroendesperson! Igår ringde jag in på ett Faa telefonmöte och under delningarna kände jag hur attackerades av mina känslor. En av de andra sockerberoendes delning träffade mig klockrent rakt in i hjärtat❤️!  Så fantastiskt att vara i ett sammanhang tillsammans med andra som ”vet o berättar om just mig och mitt liv”!  Jag behöver varje dag stanna upp o ta min ”medicin”! Vilket för mig är att tänka tacksamhet, tänka matplan över dagen, skriva lite reflektioner o absolut ta daglig tid för meditation o andning🙏 och ringa på möte eller en sockersyster! Så insikterna är och min absoluta övertygelse: att ensam är inte stark! Så tacksam för att ni finns, jag behöver er, ni är en del av min medicin🙏

Hitta energin till något du egentligen inte orkar

För mig som sockerberoende är planeringen a och o. Ingen planering, ingen abstinens. Ingen abstinens, ingen kontroll över livet. Så vill man ju inte ha det.

Matlagning söndagar har stått på schemat i snart 4 månader. Vissa söndagar är extra tuffa för att få till det där. Jag får absolut inte sätta mig i risken att det inte finns mat när jag kommer hem från jobbet på kvällarna, är hungrig, börjar äta icke abstinent mat, över äter och det ena leder till det andra. Därför har jag inget val oavsett hur trött jag än är. Hur gör man då för att få energi till något man inte orkar? Jag brukar bryta ner det jag skall göra i mindre bitar. Jag börjar med att smälta smöret i stekpannan, hackar löken jag behöver endast göra det just då. Tänker jag på det sättet så har jag snart lagat 6 matlådor utan att jag ens tänkt på det! Hjärnan kan vara väldigt svår att förstå men även väldigt enkel att lura 🙂 det hände mig idag! Tacksam.

Yoga o ekovegetarisk mat

Yoga o ekovegetarisk matlagning
Hej Vilken underbar försommardag jag har fått använda hela kroppen idag:) Sinnena har aktiverats gång på gång! Yogan gör mig mer närvarande att fokusera i nu nu nuet! O lite nya idéer o smaker till matlagningen. Att vara sockerberoende betyder för mig att se alla de möjligheter jag har med de ”tillåtna” ingredienserna! Och inte fokusera på vad jag inte kan äta! Lite annorlunda kryddning, rostning eller att steka i annat fett! Mums det är så fantastiskt att känna smakerna med mer medveten måltid. Istället för att kasta i sig utan så mycket reflektion! Jag är så tacksam för mitt bejakande av att jag är sockerberoende. Det betyder att jag kan göra någonting åt min sjukdom. Den är livslång och dödande! Men behandlingsbar! Jag behandlar mig en dag i taget! Tack alla mina sockersystrar ni är viktiga i mitt liv❤️

Första sommaren sockerfri 

Sommaren kan vara den jobbigaste tiden på året för många av oss som är beroende. Sommar, värme och sol förknippas ofta med alkohol och godsaker. Varför egentligen? Kan vi inte njuta av det fina vädret och solen om vi inte äter eller dricker? 

Detta blir den första sommaren som sockerfri (abstinent) för mig, det blir en utmaning. Samtidigt som jag redan märker att jag uppskattar solen, värmen och ljuset på ett helt annat sätt när jag inte enbart har fokus på maten.

Välkommen sommar! 🙂